Vill man få inblick i en för de flesta okänd värld, läsa en reporter som gjort fotarbetet och gärna berättar det han fått veta rekommenderas varmt Björn af Kleens Jorden de ärvde (Weyler). Boken handlar om den svenska adeln, mer bestämt om dess jordinnehav och enastående förmåga att sitta i orubbat bo trots samhällets djupgående förändringar. Den handlar om den besynnerliga konstruktion som kallas fideikommiss och som gjort att stora jordegendomar kunnat behållas, i en mans hand, hur arvslagen därmed satts ur spel. Det hade inte kunnat ske utan stöd från den regerande socialdemokratin. En synnerligen märklig historia. Reportern läser allt, talar med alla. De kan inte låta bli att berätta. Han skriver med gott humör, stort sinne för det absurda, fångar snabbt en scen, en person: ”Vi satt i en våning på Östermalmsgatan. Erik af Petersens manchesterkostym var så välskräddad att den tycktes limmad direkt på ryggtavlan. Klockan var bara tre på eftermiddagen men det fanns vitt vin och biskvier på bordet.”
